Kravallerna i svenska städer

Kravallerna, som började i Husby och sedan spred sig till andra städer, satt Sverige på en världskarta och inte på ett bra sätt. Händelserna i Husby blev ett hett samtalsämne, som aktivt belyses både av svenska och utländska massmedier. Det pågår livliga diskussioner kring upploppet, som har pågått under en veckas tid, och många ställer sig en fråga ”varför?”

Ja, varför? Varför bryter ut våldet på detta sätt? Vad triggar och genererar utbrottet av ilska? Vad är det som ligger bakom? Många svenska politiker borde fundera övers dessa frågor. Ofta, som i detta fall med Husby, läggs skulden på ungdomar, deras förälder och invånare överhuvudtaget som bor i de städerna där våldsamheter bryter ut. Ja, föräldrar naturligtvis ska ha det yttersta ansvaret i uppfostran av sina barn, men samhället bär också ansvar för sina medborgare och deras livskvalitet. Utanförskap, fattigdom, arbetslöshet… Detta är de största faktorerna som finns i de drabbade områdena. Om man lägger till rasism, fördomsfullhet, segregation och intolerans mot invånarna där, så blir det en mycket explosiv blandning, redo att sprängas när som helst.

Så blev det i Husby, då mordet av en äldre man genererade upploppet. Det blev en gnista, som tände den stora branden. Mordet i Husby blev just den ”sista droppen” som fick all ilska, förtvivlan och vrede att svämma över. Att bränna bilar och kasta sten är fel, men omgivningen måste försöka att förstå vad som ligger bakom. Varifrån kommer denna ilska? Ilskan är naturlig reaktion på oförrätt, som manifesteras som en explosion av känslor. Ungdomarnas frustration över samhällets orättvisor är så stor att de agerar på ett sådant destruktivt sätt.

Politikerna och kommunerna över hela landet borde se över deras arbete när det gäller integrationspolitik, utbildning och arbetspolitik. Det behövs flera ungdomsgårdar, platser där man kan samlas, prata, ventilera problemen. Det behövs förbättrat utbildningssystem. Det behövs flera förebilder för ungdomar som kan vägleda dem i rätt riktning och bort från kriminella handlingar. Det är inte alltid man kan få hemma det stöd man behöver därför ungdomsgårdar med bra ledare och skolor med kompetenta lärare är en viktig satsning. Alla människor vill göra nytta. Att inte kunna få ett arbete leder till missnöje och frustration. Arbetspolitik i dagens Sverige är en katastrof och fungerar inte alls, det finns inga jobb och läget är trist. För invandrare eller människor med invandrarbakgrund är det ännu svårare. De som vill påstå något annat, kan kanske förklara – varför en person med utländsk bakgrund och universitetsutbildning inte får något jobb efter att har skickat hundratals ansökningar? Det måste vara något fel i samhället, då invandrare särbehandlas och hamnar i utanförskap.

Så, problemen är många och det är fel att skylla allt på förortsungdomar. De behöver hjälp! Alla måste hjälpas åt, alla från politiker till förorternas invånare. Det behövs ledare, inte sådana som leder ungdomar till fördärvet och kriminalitet, utan sådana som kan förklara vad som är rätt och fel och hjälpa dem att organisera sig, inte minst politiskt. När man är medveten om problemen och när man har en klar bild av hur man kan kämpa (på ett fredligt, politiskt sätt) då kan man åstadkomma förändringar. Våld löser ingenting utan genererar mer hat. Genom att bränna bilar och kasta sten löser man inte de djupliggande problem. Man måste organisera sig, kartlägga problemen och kämpa för sina rättigheter.

Taggat:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: